4 delar
Jaha fian delar Anzy var bäst på det där tyckte jag
Del 1 - skriven av Rebecca10
Dag 1:
Kära Pandor!
Jag sitter i rymdskeppet och väntar på att komma fram. Det tar en väldigt lång stund, men här hinner man inte få tråkigt iallafall. Men min Marieta Missi var istället uttråkad. Hon for omkring som en apa, hoppade upp och ner,
och fortsatte in i styrhytten. Då råkade hon hoppa på en av styrspakarna och slog på ultrafarten! Ingen hann göra något, och vi kraschade på en helt okänd planet! Jag och Misssi stiger försiktigt ut, och märker att hela planeten är rosa. Och vet ni varför? Den är gjord av tuggummi! Men Missi har redan hunnit hoppa på en av högarna med tuggummi-massa, och hon fastnar. Jag försöker hjälpa henne, men just då kommer en stor gestalt flygande mot oss! Vad kan det vara…
(Fortsättning följer…)
Del 2 – skriven av Anzy
Dag 2: Hjälp! Det var en stor röd-rosa varelse som liknade en uggla och hade något kattliknande huvud. Varelsen plockade upp min lilla Marieta Missi och flög iväg! Jag blev förskräkt, tänk om den uggle-liknande varelsen skulle skada henne! Jag fick en idé! Prof. Bookworm hade gett mig många olika par skor som var speciella på var sitt sätt. På lappen brevid skorna stod det: Avklistrande skor. Jag antog att när man går på tuggummit så skulle man inte fastna så lätt! Så jag satte på mig dom, de passade perfekt! Jag öppnade rymdskeppsdörren igen och tog ett försiktigt steg ut på tuggummit. Det funkade, Jag kunde gå på tuggummit. När jag lyfte foten efter den hade vart på den rosa klistriga ytan så lätt det som när man drar väldigt segt tuggummi från något hårt den fastnat på! Men huvudsaken var att det gick att gå! Som tur var, var gravitationen väldigt lätt, så jag kunde hoppa rätt högt! Jätteroligt! Men jag hade inte tid med det just nu! Jag gick ett stort rosa berg där jag hade sett varelsen flyga mot! Efter en lång tid när jag äntligen kom fram så såg jag att på ena bergs-sidan fans det ett stort bo! Det såg ut som ett riktigt stort fågelbo! Fast rött. Den stora uggle-katten verkade inte vara där så jag smög mig fram och klättrate långsamt upp till boet! När jag kollade ner i boet såg jag min lilla pokopet där helt oskadd! jag skulle springa fram och krama henne när en stor skugga tornade upp sig! Något stort stod bakom mig Mitt hjärta bankade hårt men jag vände mig om!
(Fortsättning följer…)
Del 3 – skriven av Pinkiepie
När jag vände mig om blev jag JÄTTE-FÖRVÅNAD! Det var inget stort alls bakom mig. Bara min söta lilla bolly. Tigger. Hon började prata med mig på sitt bollyspråk. Men det var svårt att höra vad hon sa för hon var liv-rädd.
- Stor Uggle-katt. Tog skepp. Jag hoppa ut. Måste skynda oss bort.
- Jag förstår. Kom nu Missi.
Jag tog båda i famnen och hoppade ner från det höga boet. Jag sprang mitt snabbaste, men så kom jag på. Skeppet var ju sönder. Jag blev jätterädd: Vad ska jag göra?, tänkte jag för mig själv. Jag var så rädd, att jag inte märkte att jag ramlade ner i ett hål i marken. Marken började stänga sig bakom mig. Efter ett tag slutade marken stänga sig, och nerförsbacken blev platt mark. Jag tittade mig omkring och såg massa små varelser. Dom såg jätterädda ut.
- Är Mintityren med dig? Eller Uggle-Katten som vissa säger.
- Nej, det är bara jag, Tigger och min Marieta Missi. Vi gömmer oss. Minti-saken gjorde sönder vårt skepp.
(Fortsättning följer…)
HIhi BRA DELAR!
Del 4 – skriven av Valpisen
Alla de små varelserna såg ut som körsbär. Alla satt faktiskt ihop! Men de var alla olika personer. ”Vi är Distensios”, sa distensiosen längst fram. Jag blev förvånad. Distensio betyder ju Isär på latin! ”Vi kan hjälpa er om ni hjälper oss”, sa en annan. ”Mintityren gjorde så att vi sitter ihop istället för att hållas isär, vilket gör att vi rör oss klumpigt och inte kan strida”, sa den som satt ihop med den med den första. ”Förskräckligt! Visst hjälper jag er… om ni lagar mitt skepp alltså”, sa jag efter att ha tänkt efter lite. ”Avgjort”, sa den största som oturligt nog satt ihop med pytteliten.
Jag gick ut ur grottan. Jag suckade och försökte intala mig själv att allt skulle gå bra, men jag misslyckades. Jag började gå mot boet. Efter en stund var jag framme. Mintityren satt i boet. Jag hejdade mig. I hans fot satt en…KARAMELL! En vass karamel. Inte undra på att den var rasande! Vem kunde göra nåt så elakt?! Men då kom jag på det. Överallt på berget stack det utt vassa polkagrisar!
Men nu måste jag dra ut den. Jag smög försiktigt fram och satte tassen på den. Mintityren vände sig om och fräste som en katt. Den bet efter mig, men missade. Jag tog ett fastare grepp om den och drog! Mintityren tjöt, men såg sedan på mig med klara ögon som innan hade varit förryckta och bloddsprängda. Jag log och la karamellen på klippan. Sen gick jag tillbaks. När jag vände mig om såg jag Mintityren slicka sig på såret. När jag kom fram var skeppet lagat och jag, min marieta Missy och Tigger klev in och körde iväg.
(Fortsättning följer…)
bra delar va? jag har också lilla text Hålhöjd eran wiooi